Häromdagen såg vi massa små Herr Nilsson-apor. Annars är det cappuchino-aporna eller squirrel-aporna som vi mest har sett. Hade naturligtvis inte med mig kameran då. Sen har jag varit på väg flera gånger för att få dem på bild. Varje eftermiddag/kväll kommer regnet och dessutom blir det ju mörkt vid 6-halv7. Men idag när det var finaste dagen på länge gav vi oss iväg på ap-jakt, med kameran i högsta hugg, direkt efter lunchen när det var gassande hett ute. Vad gör man inte för att få lite bra bilder?! Men inga apor syntes till…
Istället såg jag något röra sig i diket, en arm som kravlade och försökte ta sig upp. Vad var det??
Tittut! En sengångare som klättrat ner från trädet och nu levde livsfarligt. Försökte ta sig upp på vägen där bilar och bussar susar förbi i hög fart.
Som tur är kom restaurangägaren på andra sidan gatan springande och hjälpte stackarn. Syntes att det inte var första gången han bar en sengångare.
Räddningsaktionen lyckades och han fick komma upp i ett träd igen 🙂
Helt ovetande om sitt öde, hur nära han var att bli påkörd.
Annars är det ganska svårt att se dem i rörelse, eller ens vakna. De hänger mest upp och ner uppe i en trädkrona. De har inga muskler alls, de kan låsa handleden så att de kan hänga och sova utan att det kommer blod i huvudet. Just denna är en unge som bor precis utanför vårt hotellrum. Har väntat i 5 dagar på att han ska öppna ögonen och det gjorde han idag.
Den här såg vi i nationalparken häromdagen. Av alla tiotal vi såg var det här den enda som rörde sig.
Så vår ap-jakt blev ganska lyckad ändå trots att vi inte såg några apor. Vi har ju dessutom capucchino-aporna som skuttar runt utanför hotellrummet och även uppe på taket när vi ska sova 🙂
Hur andra har haft det i helgen ser ni hos Marits helgbild.
Mias Mix 
Lämna en kommentar