Så sent som i fredags var mormor med i första maj-tåget. En i personalen tog med sin egen pappa och min mormor ut i varsin rullstol. Detta la hon ut på facebook:
I tisdags ringde de att hon var så dålig så de anhöriga skulle komma. Min moster satt där först på morgonen. Sen satt mamma, pappa och jag där. Då piggade hon på sig. Orkade prata i en och en halv timme. Hon är fortfarande helt klar i huvudet och hänger med i samtalen. Trodde nästan det var falskt alarm, men sköterska har varit med förr och kan sin sak.
Igår somnade hon in. Mina föräldrar och flera andra i släkten var där hos henne och hon somnade in helt lugnt och stilla. Fick morfin så hon inte hade ont. I mer än ett år har hennes önskan varit att dö. Hon har känt sig färdig med livet och vill träffa morfar igen. Så för hennes skull är jag glad. Men det känns lite konstigt att hon helt plötsligt inte finns längre, hon har ju funnits sen jag föddes. Denna fantastiska kvinna som fött 9 barn och alltid varit pigg och alert.
Känns jätteskönt att jag fick träffa henne en sista gång och ta farväl.
Sov gott mormor!
Mias Mix 
Lämna en kommentar