Det är svårt att vara glad när någon i ens närhet är ledsen. De senaste två veckorna har en av hästarna i stallet varit dålig. Idag togs han bort. Normalt kommer aldrig min häst när jag ropar på henne när jag hämtar henne i hagen. Hon är världens största matvrak och försöker hinna äta så mycket hon bara kan innan jag kommer fram och hämtar henne. Idag kom hon nästan springande… Efter ridturen stannade jag en extra lång stund i stallet och höll henne och lilla shettisen sällskap. När jag gick till bilen gnäggade hon två gånger efter mig, det har aldrig hänt förut. Det skar ända in i hjärtat. Tänk vad hon undrar var hennes kompis är?? Vad hon saknar honom. Det fick mig att tänka på Fablernas värld: Där kan man läsa hur allting ä, Hur det står till med både folk och fä, Här står vad djuren gör och tänker, Djur har också männskors känslor… Såklart de har känslor! Lider med min häst!
Lider också med Jessica, hon som har haft hästen i 10 år. De blir ju som en familjemedlem…
Så lider jag med min kusin, hon förlorade sin syster häromdagen. För ett år sen blev hon friskförklarad från sin cancer, men när den kom tillbaka i somras gick det väldigt fort. Den satte sig på både lever, njure och lungor. 54 år var hon, tre barn och man lämnade hon efter sig. Så orättvist. En riktig skitsjukdom! Just för tillfället mår mamma och syster ganska bra. Mamma slipper cellgifter, cancern har inte spritt sig så det räcker med strålning. Alltid något positivt mitt i eländet.
Mias Mix 
Lämna ett svar till Mia Avbryt svar