När vi åkte hem från Österrike svängde vi av Autobahn vid Hannover och styrde kosan mor Fuhrberg. Där jobbade jag som au-pair 86/87. Flera gånger under årens lopp har vi passerat skylten men aldrig svängt av. Nu var det dags. Det var lite trist att det fullkomligen spöregnade. Hade tänkt promenera omkring i den lilla byn en stund men så blev det inte. Istället körde vi direkt till deras hus/stall.
Kände igen mig direkt trots att det nästan är 30 år sen jag var där. Stall och hus sitter ihop så man öppnar bara en dörr och går emellan. Så var det mycket möss också, både i köket och mitt rum tog jag flera stycken.
Har inte haft någon som helst kontakt med familjen sen 87 och nu stod jag där och ringde på dörren. Visste ju inte ens om de bodde kvar. En främmande kvinna öppnade dörren och jag presenterade mig. Hon berättade att Jutta, mamman i huset, var i ridhuset. Vi földe med dit och på vägen stötte vi på Ischi, pappan i huset. Han blev jätteförvånad men glad. Tio minuter senare satt vi i köket och fikade och pratade. Jättekul! Vi blandade tyskan med lite engelska så att även min man skulle hänga med i samtalen. Han kan visserligen lite tyska men föredrar engelska.
Det visade sig att de hade separerat för några år sen och nu bodde Ischi med sin nya flickvän på nedervåningen och Jutta bodde med sin mya pojkvän på övervåningen. Lite udda kan jag tycka men det fungerar tydligen för dem. Hon som öppnade dörren till oss var syster med hans nya flickvän.
Sonen Johannes var 2-3 år när jag var där. Han var 31 nu och bodde några minuter därifrån. Vi åkte bort och hälsade på honom också. Pratade en liten stund och han berättar att han har en tysk kompis som är gift med en svensk tjej. Det visar sig vara en tjej i Gnesta, där jag bor. Johannes hade t.o.m. varit i Gnesta ett par gånger. Världen är bra liten!
Mias Mix 
Lämna ett svar till cissi Avbryt svar