Har inte bloggat sen i tisdags… Samma dag skrev min syster detta på facebook:
Hon hade varit på återbesök och cancern hade inte kommit tillbaka. Sen på onsdagen när hennes man kom hem från jobbet hittade han henne livlös i sin älsklingsfåtölj ute på altanen. HLR och ambulans till sjukan. De fick igång hjärtat igen, men inga andra organ fungerade som de skulle. Efter två dygn i respirator gav hon upp. I samma sekund som mamma, pappa, min andra syster och jag kom in till intensiven somnade hon in. Så fruktansvärt hemskt… Så jobbigt…
Senare gjorde de iordning henne och vi fick ta farväl. Jobbigt och fint. Hon hade något rogivande över sig, såg nästan lycklig ut…
Ända sedan beskedet i onsdags har allt varit kaos och jag har gått som i dvala. I fredags grät jag så mycket så det känns som om det inte finns några tårar kvar. Idag kom jag på att jag inte hade duschat sen i torsdags… Lägger en patiens på datorn, kollar alla inlägg på facebook, lägger en patiens till, pratar i telefon, svarar på sms… Min syster var hårfrissa och kände alla i vår lilla ort. Hela byn sörjer och det är hundratals inlägg på hennes facebooksida. Alla skriver så fina ord om henne.
Även jag har fått mängder av sms, samtal och meddelanden. Fint att ha så många vänner som bryr sig mitt i allt elände. Mina föräldrar är naturligtvis helt knäckta. Ingen förälder ska behöva se sitt barn dö… Vi var där både igår och idag och höll dem sällskap. Idag kom även min systers man och barn. Stackars dem, de har en tuff tid nu. Behöva förlora en hustru och mamma alldeles för tidigt. 49 år blev hon. Sov gott älskade syster!!
Ta hand om varandra! Livet är skört och man vet aldrig vad som händer!
Mias Mix 
Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar