I onsdags var det dags. Åh vad jag bävade inför begravningen. Spelade upp den i huvudet hundratals gånger innan. Sov nästan ingenting under Frankrike-resan. Det var helt klart en av de värsta dagarna i mitt liv. Och samtidigt så vackert. En bra bit över hundra personer som kom till kyrkan för att ta avsked och hedra min syster. Mängder av vackra blommor precis som hon ville ha. Fin musik. En ung tjej som hon lärde känna på Vidarkliniken spelade piano.
Alla kramades och grät innan, under och efter begravningen. Efteråt åkte vi ut på landet där vi hade hästen på 80-talet, där var det minnesstund med fika, mingel, bildspel. Hennes man och barn ville ha det lite lättsamt och det blev det också trots den stora sorgen.
Resten av dagen var vi i familjen samlade hemma hos oss. Mina föräldrar, min systers man och barn, min andra syster med familj, min egen familj och min barndomsvännina och hennes dotter. Precis innan det mörknade åkte vi ut till kyrkan igen och tittade på blommorna som de hade lagt ut då.
Lyktan på sista bilden är från hennes äldsta barndomsvän med bild på dem två. Så fint!
Ska försöka komma igång med bloggandet igen nu. Och även börja jobba lite mer igen. Har inte blivit så mycket gjort de sista tre veckorna, bara de dagar jag har haft jobb och annat inplanerat. Imorgon bitti ska en kompis och jag ut och fota lite tidigt på morgonen. Igår blev det en riktigt lång och skön ridtur för att rensa hjärnan. Det var välbehövligt.
Mias Mix 
Lämna ett svar till Marja Avbryt svar