När jag var liten åkte jag till Sagostigen utanför Malmköping med mina föräldrar och syskon. Sen när jag fick egna barn åkte vi dit ett par gånger. I somras, den 6 augusti, var det dags att åka dit med Charles och Oliver.
Den sista krokiga vägen blev barnen åksjuka så Jörgen släppte av oss, åkte in och betalade och parkerade. Så tog vi en promenad i friska luften den sista biten.
Allting var sig likt från förr. Vet inte varför men i stort sett alla bilder från denna dag blev suddiga.
Törnrosas slott ute i vattnet kommer jag ihåg från jag var liten. Sagostigen är en liten promenadslinga i skogen med massa sagor. Många av de gamla klassiska sagorna, som inte alla små barn känner till idag.
Man kommer till en stuga i taget, kikar in och ser en saga i stugan. Lite mysigt.
Här är det Rödluvan och Vargen.
Guldlock och björnarna. Den har Charles och jag sett på barnteater så den kände han till.
Hans och Greta. Ni ser väl häxan i ugnen?
Och häxans hus såg förstås ut som ett pepparkakshus. Lika roligt som det var att titta på sagorna, lika roligt var det att hoppa på stenar och stubbar 🙂
När man går över Bockarna Bruses bro börjar en bandspelare låta och bocken säger: Vem är det som klampar på min bro? Ta inte mig, ta min bror, mellanbocken Bruse, han är mycket större och fetare än jag. O.s.v…. Lite spännande!
Och här var det inte bara spännande, utan lite läskigt.
Här bodde nämligen trollen. Och man hörde lång väg hur de snarkade i de små stenhusen. Charles tyckte det var lite läskigt.
När man har gått ungefär halva stigen kommer man till en stor gräsplan. Där finns cafeteria, lekplatser mm. Inga problem att hålla corona-avstånd här.
Bilar och motorcyklar var väldigt roligt att åka.
Oliver fixade riktigt bra att styra själv.
Hoppborgen tyckte Charles var rolig och ville aldrig slita sig därifrån.
Oliver föredrog studsmattan. Lite lugnare där.
Karusell där man trampade sig runt.
Gammal dressin. De orkade inte dra sig fram i handtaget så morfar fick putta på.
Och självklart picknick i gröngräset.
Tummahålet, här sitter de på jättens stövlar.
Och Mors lilla Olles björn kunde man rida på.
Trötta, nöjda och fulla av nya intryck åkte vi hemåt! Gammalt och slitet, men tycker det är ett charmigt ställe. Så enkelt på något vis.
Mias Mix 
Lämna en kommentar